Det är alltid enormt blandade känslor- vemod, sorg, glädje,stolthet-varje gång jag får upp bilder i fb-flödet från den tid i livet när jag hade 4-5 olika design uppdrag. Tiden innan allt man visste om sin familj ändrades fundamentalt.
Speciellt dagarna runt 1 september är värst. Idag är det datumet inte lika jobbigt som för några år sedan. Då var allt ett enda stort sår. Då packade jag ned alla scrapbooking bilder i stora kartonger och bar ut i förrådet. Totalt knäckt.
Jag har inte öppnat kartongerna sedan dess. Så långt har jag inte kommit än.
Vemod och sorg över att man missunnades att få vara kreativ och att det utnyttjades till att allt negativt som hände var min kreativitets fel. Så det enda i livet jag gjorde för min alldeles egna glädjes skull dödades totalt. Jag fick inte vara bättre eller framgångsrikare på något. Det skylldes på att det var kreativitetens fel att livet som jag kände det tog slut. Idag har jag valt att tänka att det var bara skitsnack.
Jag är glad och stolt över att veta att även om dessa minnen gör ont så finns det fina i livet sparat och dokumenterat både för egen och mina barns skull.
Idag dök den här bilden upp i flödet från Best Creations när de informerade om sitt nya designteam år 2010. Tänk så fort tiden går. Tycker det inte alls var länge sedan.
Så liten hon var, och så mycket som hänt sedan dess. Man glömmer fort hur små barnen varit.
.:My place in the scrappy space:. 